Postskriptum till randanmärkningar

Tanken med mitt förra inlägg var inte att slå fast en sann eller vetenskaplig definition av arbetarklassen. Sådana försök hör snarare tiden för den andra internationalen till.

Meningen var att försöka nå en politisk förståelse av arbetarklassen, som gav den allra största nyttan. Visserligen anser jag att det finns en arbetarklass som exploateras, men utan politisk artikulation framstår detta som en tom idé. Man definierar inte arbetarklassen för vetenskapen, man gör det för politiken.

Med en bred konceptualisering av arbetarklassen möjliggörs överskridande av exempelvis postkoloniala och feministiska analysers kritik. Ett överskridande som emellertid alltid sker med en kritik av kapitalismen som yttersta mål. I en politisk artikulering av arbetarklassen prioriteras dessa perspektivs allmängiltighet ner, till förmån för de analyser som hänger samman med kapitalismens positioner av sociala relationer. Feminismen blir här inte värdefull i form av feminism per se, utan värdefull i form av sitt blottläggande av kapitalismens strukturering och hierarkisering av kön. Att de här prioriteras ned sker dock ej med ett nedskrivande av deras värde.

En definition av arbetarklassen som inte kan ta till sig denna kritik kommer alltid att misslyckas, eftersom att den misslyckas att se att kapitalismen kontroll sträcker sig utöver de allra tydligaste proletär - kapitalist-relationer, till hela samhället.