Elof Kangas med vänner

Jag tror mig förstå byggnads. Vad de vill åstadkomma, med vilka medel och varför. Jag ställer mig dock starkt frågande till deras absurt konservativa syn på hur en arbetare definieras. Det är inte fenomenet att sälja sitt arbete på marknaden som är kärnan - huga! då hade vi ju tvingats inkludera tjänstemän och de tillhörande den "kreativa klassen" i en analys av vilka som exploateras av det kapitalistiska systemet. Nej, nej, nej. Arbetarklassen består av män inom klassiska kroppsarbeten. Denna befängda idé präglar all verksamhet som byggnads och dess likar (typ metall) ägnar sig åt. Därför är det inte förvånande att byggnads, när de i en snillrik pr-kampanj propagerar för att "vanliga arbetare [män inom byggnad och industri]" skall få ge namn åt gatorna. Det är i sig inget fel med detta. Med all rätt borde gatnamnen inte endast kretsa kring kungligheter och borgerligheter. Emellertid skulle man också kanske våga önska att några undersköterskor och sjuksköterskor fick ge namn åt en bit gatstum, om inte annat för att erinra sig om vad som faktiskt möjliggjort lönearbetet historiskt - det oavlönade arbetet i hemmet.

Döp gator efter arbetare

Kapitalet tar din tid i anspråk.

Efter att ha producerat ännu en skalp text till den kvantifierande statsvetenskapliga institutionen vid göteborgs universitet tar jag mig ledigt. Jag ligger på soffan och läser Marx, med ytlig andhämtning och lätt darrande händer med anledning av en kroppslig koffeinhalt á 4 espresso, som vida överstiger den som skänks mig av mitt dagliga te. De dialektiska resonemangen får mitt feberlika tillstånd att intensifieras, med en användning av metoden som skulle få (ämnar få?) Hegel att ställa sig på huvudet. Emellanåt flyter texten desto bättre och garanterar ett skratt på nästintill varje sida. Och inte sådana skratt som framkallas av att läsa liberala tänkare (av förfäran, förtvivlan och förargelse).

Det föresvävar bara de borgerliga ekonomerna att det går bättre att producera under det moderna polisväsendet än t ex om det råder knytnävsrätt. De glömmer bara att även knytnävsrätt är en rätt, och att den starkes rätt lever kvar under andra former i deras egen "rättsstat".

Marx, Karl, Inledning till kritiken av den politiska ekonomin, Ekonomiska skrifter i urval, s. 35 Bo Cavefors förlag.